På 1800-talet, med den kraftfulla utvecklingen av oljeindustrin, manifesterades utvecklingen av petrokemisk teknik främst i storskalig och integrerad utveckling, det vill säga ökningen av lagringstankkapaciteten och uppkomsten av olika lagringsmetoder, så säkerheten för lagringstankar har blivit allt viktigare.
Oljan och dess produkter som lagras i oljetankar är brandfarliga, explosiva, lätta att avdunsta, lätt att generera statisk elektricitet, lätt att expandera när de värms upp, lätt att flyta och diffus och kan flyta på vatten och sannolikheten för eld och explosion är hög.
Konsekvenserna av en brand är mycket allvarliga, och de skadade förluster och skador är enorma.
I detta avseende lägger alla länder stor betydelse för dess brandsäkerhet. På grund av egenskaperna hos olja och dess produktbränder är traditionella brandsläckningsmedel-vatten maktlösa mot dem. Forskare har åtagit sig att utveckla metoder och brandsläckningsmedel för att släcka flytande brännbara bränder sedan slutet av 1800 -talet. De fann att när en vissskumkoncentratblandas med vatten, det kan producera tätt skum. Dessa skum, så lätta som morgondimmer, kan försiktigt täcka den rastlösa oljeytan för att isolera luften och kan också envist linda de hoppande lågorna.
Följande är en kort historia av utvecklingen av släckningsmedel för klass B -skum:
